torsdag 4 september 2014

VABar man är man hemma

Denna dag var ingen bra dag. Dottern hostade på morgonen. Lotta o jag bestämde att jag denna dag skulle VAB:a eftersom Elin tidigt på morgonen varit lite mer krasslig än vanligt. Det är rätt vanligt att dottern hostar på morgonen, men att hon blir bättre under dagen. Det är dessa gråzoner kring vad om som är rätt, speciellt formellt rätt, som detta inlägg handlar.


Som vanligt blev Elin bättre efter klocka 8-9. Jag hade som sagt bestämt att idag skulle vi VAB:a. Jag hade meddelat skolan, Försäkringskassan och Work For You (WFY). Eftersom Elin (som vanligt) blev bättre ville jag dock gå på seminariet på Work For You (WFY) som är varje dag mellan kl 10-11. Idag var det ett intressant tema, så jag tänkte att det kunde vara bra både för mig och dottern som nu var så pass friskt att hon kunde åka med till WFY (och som på detta sätt kunde få se lite annat än spel och teve under ett par timmar), så jag tog med dottern för att under en timma gå på ett seminarium under en timma. Målet var att komma lite innan kl 10 så vi kunde fråga WFY om det var ok att närvara, men vi kom tyvärr tre minuter över 10, så jag kunde inte fråga WFY om det var ok. Jag tänkte vända hem igen med dottern när jag såg att gruppen satt igång. Men då träffade vi på en annan deltagare som också var tre minuter sen, vilket gjorde att vi kunde gå in tillsammans.

Det gick bra på seminariet i så måtto att Elin, som är sex år, satt i mitt knä och ritade och jag kunde höra på tankegångarna kring "Hinder och rädsla" under en timma (de var inte riktigt färdiga vid kl 11, men Elin o jag gick vid kl 11). Under seminariet delades det ut papper kring temat. Papper som jag inte kunde ta del av innan (hade jag sett papperna, underlaget till seminariet, hade jag kanske inte gått, eftersom det var inget för mig nytt). Det var som sagt inget formellt nytt för mig, men som vanligt är det vad ledare och kursdeltagare säger som är unikt och som man inte kan få ner på ett papper. Under seminariet hade jag till exempel återigen hört att ett CV ska vara kort, helst på en A4:a. Detta har jag hört så många gånger nu, så det tog jag med mig hem. och gjorde ett CV på en sida under eftermiddagen (mitt gamla "kompakta" tvåsidiga).

Det som gjorde det till en trist dag var de formella fel som gjordes på dagen. Jag gjorde fel som både VAB:ade och inte, eftersom jag varit på WFY under en timma.

Helt formellt rätt, jag gjorde fel!, VAB:ar jag ska jag vara hemma, så klart är det så. Men ändå hade jag hoppats på en annan utgång. Den trista känsla som nu ockuperat mig gör att jag ser andras formella fel. Som att jag meddelade WFY kl 7.20 att jag skulle VAB:a, WFY bekräftar kl 7.34, men kl 7.52 skriver WFY att jag under dagen ska läsa och kommentera ett dokument!? (Hur är nu med det formella, är man formellt och praktiskt hemma, så...).
 
Som sagt dagen genomsyras av en trist formell känsla av att jag inte gjort rätt, när jag hade kunnat få med mig en frisk ren känsla som ledde till förändring, eftersom jag under dagen blev peppad att göra en kort CV på en A4:a. Jag ska under morgondagen försöka ta reda på om de andra kursdeltagarna stördes av vår närvaro (de hoppas och tror jag inte, eftersom de knappast kunde rent formellt kan ha störts av Elin, men självklart kan många störas av att det är formellt fel att ha med barn på jobb/kurs).

Inga kommentarer: