First Follower: Leadership Lessons from Dancing Guy

Ditt liv som en berättelse

Det är aldrig för sent att ha en lycklig barndom. Det är möjligt att beskriva sin uppväxt på många olika sätt. Varför inte då välja en konstruktiv berättelse som ger ditt liv mening och sammanhang? Förmågan att skapa en meningsfull berättelse kring sitt liv som kan skapa en känsla av sammanhang vill jag knyta till begreppet KASAM.

Det är av vikt att ge sitt liv ett sammanhang, en mening. Något som fångas upp KASAM tänket/teorin. Ett begrepp som myntats av Antonovsky. Antonovsky var professor i medicinsk sociologi vid Ben Gurion University of the Negev, Beersheba, Israel och studerade 1970 hur kvinnor från olika etniska grupper anpassade sig till klimakteriet och fann då att en del av gruppen judiska kvinnor som överlevt koncentrationslägren trots alla umbäranden förmått bevara sin hälsa. Fynden resulterade i frågeställningen om vad det är som gör att människor blir och förblir friska, dvs. de hälsobringande faktorernas ursprung. Antonovskys svar på den salutogena frågeställningen var KASAM (Känsla Av SAMmanhang).

Åter till förmågan och nyttan med att skapa berättelser.  Något som uppmärksammats inom forskningen. Ett exempel är det man kan läsa om boken Narrativ teori och metod : med livsberättelsen i fokus av Anna Johansson:

Under de senaste årtiondena har vi kunnat se framväxten av ett tvärdisciplinärt forskningsfält som benämns narrativa studier eller berättelseforskning. Vad innebär det egentligen att kunskap är narrativ? Vad är en berättelse? Hur utför man en narrativ analys? Detta är några centrala frågor som diskuteras i denna bok. I Narrativ teori och metod vill författaren belysa detta fälts bredd, komplexitet och möjligheter, teoretiskt såväl som metodiskt.

Här kommer snart mer tankar kring förmågan, nyttan med att beskriva sitt liv som en berättelse, för sig själv, för andra, vilket kan göras vid otaliga tillfällen, t ex när du söker jobb, i ditt CV, samt när du är på anställningsintervju, i fikarummet, för barnen etc etc.

Vilken bok passar för att starta en bokklubb?

Har precis beställt en bok till vår bokklubb i vardande: "Norwegian wood" av Haruki Murakami. Beatles låten som ramar in berättelsen.

Har läst att den ska vara både fantastisk och fantastiskt dålig. Den innehåller mycket sex, skriver en del, t ex Petra: "Den manliga huvudpersonen har sex med alla kvinnor i boken. Tröttsamt! Det fanns spännande karaktärer, miljöer och historier i boken, men den röda tråden är sex. Är alla män så enkelspåriga?! En fråga som hela tiden återkommer under läsningen".

Det är självmord och sex som genomsyrar boken.

Trailer till filmatiseringen.









Vi har gjort ett försök tidigare att starta bokklubben, med en annan bok: "Den lärande hjärnan" av Torkel Klingberg. En (fakta)bok som mer tilltalade mig. Men man får försöka anpassa sig...

Motiverande Samtal (MI) och Coaching

Det är intressant att en metod som Motiverande Samtal (MI) kan vara så lik coaching men ändå vara en helt egen skola "bara" för att samtalet sker med någon som är beroende (eller fast i något annat, som många uppfattar som, mindre passande beteende, som kriminalitet etc). MI är en av metoderna, någon skulle säga grundläggande metod, inom Statens institutionsstyrelses (SiS) arbete med ungdomar och missbrukare i tvångsvård. Här beskrivs hur SiS implementerar MI. Även Statens folkhälsoinstitut beskriver och förordar MI metoden. På Folkhälsoinstitutets hemsida finns en MI manual. Det huvudsakliga målet med motiverande samtal är att hjälpa människor att komma vidare i en förändringsprocess.  I motiverande samtal finns fyra grundläggande principer:

• Visa empati. Rådgivaren visar tydligt att hon vill och försöker förstå klienten, i första hand genom reflektioner och sammanfattningar.
    
• Utveckla diskrepans. Rådgivaren hjälper klienten att bli medveten om en skillnad mellan hur det är och hur det borde vara utifrån klientens mål och värderingar. Känslomässigt upplevd diskrepans är en stark drivkraft för att börja en förändring och en "motor" för denna, förutsatt att klienten har förmåga att genomföra förändringen.
    
• Undvika argumentation. Motstånd respekteras som ett naturligt uttryck för klientens oro eller skepsis inför en förändring. Om rådgivaren konfronterar eller argumenterar ökar motståndet hos patienten. Rådgivaren "rullar med" motståndet, när det inträffar, men försöker i första hand att förebygga det.
     
• Stödja självtillit. Rådgivaren stödjer klientens självtillit genom att visa sin tilltro till klientens förmåga att klara av en förändring. Rådgivaren visar också att hon ser och uppskattar klientens ansträngningar. Patienten och rådgivarens tro på att förändring är möjlig är i sig motivationshöjande.

Det som skiljer sig från vanlig coaching är att man i coaching inte behöver utveckla diskrepans. Däremot tar man även i coaching reda på nuläge och önskat läge (utan att kalla detta för "utveckla diskrepans"). Inom MI är ambivalens ett nyckelord. Klienterna känner ambivalens inför förändring. Vidare är det självklart att man i coaching, som i MI, undviker argumentation. Och Emapati ska stå i centrum. Men det är klart att i MI står, som namnet säger, motivationsarbetet i centrum (men det kan det även göra i "vanlig" (ICF) coaching).


SOMRA, Samtalet OM Riskbruk av Alkohol är en interaktiv, webbaserad utbildning i Motiverande Samtal - MI med fokus på arbetet med riskbruk av alkohol för dig inom hälso- och sjukvården. Här kan du läsa, träna och utveckla dina kunskaper i Motiverande Samtal på egen hand och även söka inspiration för lärande i grupp. Mer om SOMRAs verksamhet. Mer om SOMRASs syn på MI. På deras websida kan man även se instruktiva videos som visar goda och mindre goda exempel på MI samtal.

På www.learningtransfer.se kan man se videos om varje del i ett MI samtal:

1. Inledning (01:33)
 2. Motivationscirkeln (07:12)
 3. Ambivalenskorset (04:49)
 4. Linjalen (05:23)
 5. Linjalen - exempel (03:17)
 6. Bekräftelse (02:47)
 7. Öppna frågor (03:08)
 8. Öppen fråga - exempel (00:26)
 9. Reflektivt lyssnande A (03:08)
10. Reflektivt lyssnande B (04:54)
11. Summeringar (03:27)
12. Summering - exempel (01:15)
13. Värderingskort (11:10)
14. Motstånd (03:38)
15. Motståndshantering (02:19)
16. Väcka motstånd med råd (02:44)
17. Att reparera skadan (01:57)
18. Förstärkt reflektion (02:35)
19. Förstärkt reflektion - exempel (00:20)
20. Dubbelsidig reflektion (02:18)
21. Dubbelsidig reflektion - exempel (00:30)
22. Att byta fokus (01:44)
23. Att byta fokus - exempel (00:48)
24. Omformulering (02:33)
25. Omformulering - exempel (00:22)
26. Medhåll med skruv (04:04)
27. Medhåll med skruv - exempel (00:26)
28. Betona personligt ansvar och kontroll (02:17)
29. Betona personligt ansvar - exempel (00:28)
30. Hopp (03:22)
31. Sara är förbannad! (09:56)
32. Jag vet inte (04:20)

Samarbete mellan många professioner inom sjukvården

Roy Liff har studerat samarbetet inom tre BUP enheter i västra Sverige. Liff (2011:paper 4) skriver i sin avhandling Professionals and the New Public Management - Multi professional teamwork in psychiatric care:

Multiprofessional teamwork in health care is a well-researched area that focuses on organisation members' difficulties in understanding different professional cultures (Lister, 1982; Davidson, 1990, Evers et al., 1994; Ferrer and Navarra, 1994; Pietroni, 1994; Hanily, 1995; Hilton, 1995). Payne (2000:186, i Liff, 2011:paper 4) asserts:

The different professional groups need to invest time in becoming clear about their own professional role and its contribution to the multiprofessional team.

Vad kan förklaringen vara till mindre bra samarbete och koordinering:

• Är det "social and cultural factors, both outside and inside the organisation" (Martin-Rodriquez et al., 2005), eller
• (grupp)ledarskap och motivation (Ödegård, 2006), eller
• betydelsen av väletablerade rutiner (Bradley Eilertsen et al., 2009), eller
• aktörernas relationer till normer (Oliver, 1992; Diermeier and Krehbiel, 2003; Peters, 2005; Scott, 2008)?

Ovanstående förklaringsfaktorer är exempel på kulturella förklaringsvariabler. Men dessa kan inte förklara varför det kan fungera på en avdelning ("ward") men inte på en annan (Liff, 2011:paper 4).

Exempel på "samarbete" (Liff, 2011:paper 4):

A psychologist presents a new patient case with her comments.

Unit Manager: I give you Gaff [a diagnosis method], I give you z-diagnosis, I give you 5-1 talk therapy session [therapy method].

Psychologist: But the girl started to cut herself when she was 10. A 5-1 talk therapy session cannot be relevant.

Unit manager: Take the next patient.

Ett annat exempel på samarbete i Liffs (2011) avhandling:

Psychologist 1: J has anorexia and a difficult family situation. The girl both wants and doesn't want treatment. We would like to discuss how we should go on.

Unit manager: This is nothing to discuss. Family therapy!

(Silence)

Psychologist 1: But they [family members] do not want to talk to each other.

Unit manager:  That is just why you should use family therapy.

Psychologist 2: Then we must give this patient high priority because she is anorexic.

Psychologist 1: She has lost 10 kilo during the last four months. I do not think we can just give hem family therapy. We must offer them individual talk therapy as well.

(Silence)

Unit manager: I feel for we should treat the case as family therapy.

Social welfare worker: Yourself?

Unit manager: Yes, I feel for it

(Silence)

Liff (2011) vill föra fram "rationalism", "underinstitutionalisation", som ett kompletterande perspektiv till det kulturella, "overinstitutionalisation" som förklaring till varför samarbete och koordinering inte fungerar fullt ut. Det kan vara för få och för svaga normer, "institutioner" (inte för starka och för många), som förhindrar aktörerna att handla i egen sak.

Liff skriver även om medledarskap inom vård och omsorg.

From Liff, Roy (2011) Professionals and the New Public Management Multi professional teamwork in psychiatric care

http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/25446/1/gupea_2077_25446_1.pdf

Hur många timmar arbetar vi per år?

I Sverige arbetar vi 1400 timmar per och år och i Kina 2400 timmar per år!??

Under en debatt om kompetensbrist förekom uppgifter att vi i Sverige arbetar 1400 timmar per och år och att de jobbar 2400 timmar per år i Kina (bilder från debatten). Olika källor gör gällande att vi i västra Europa arbetar lite.

I Sverige jobbar varje sysselsatt drygt 1600 timmar per år (den arbetade tiden har ökat några timmar sista åren):

Enligt Ekonomifaktas fakta så arbetade vi 2008 1477 timmar per år (det är ett värde som inte ändrats fram till 2018 (källa). Så med andra ord arbetar vi mellan 1470 och 1600 timmar i "faktisk arbetstid" per person i Sverige (beroende på vilken källa man hänvisar till).

Coaching vs Lösningsfokuserat arbetssätt

Skola/teori som Arbetsförmedlingens jobbcoacher utgår från

Under 2010 ska 120 000 arbetslösa coachas av privata aktörer och 73 000 ska coachas av 920 jobbcoacher som arbetar inom Arbetsförmedlingen. Coachingen ska utgå från att den arbetssökande vet vilken typ av arbete han/hon kan ta (dvs uppdraget ska utgå från den arbetssökandes tidigare arbetserfarenhet eller genomförd utbildning. Coachen ska hjälpa till under sökandeprocessen (Arbetsförmedlingens tjänst nr 1 och 2) till  specificerade tjänster. Det är ordinarie arbetsförmedlare som ska ta hand om de som måste söka andra arbetsuppgifter (tjänst 3), de som behöver utbildning (tjänst 4), vill starta eget (tjänst 5), osäkra på deras förutsättningar att få arbete (tjänst 6) och dem som behöver en anpassad arbetsplats (tjänst 7). Hur det har gått för de första 30000 arbetslösa som coachats av Af:s jobbcoacher redovisades i okt 2009 i Af:s egna undersökning.